Ni fattar inte hur det är när man nästan alltid blir kompis med folk som är helt underbara,sen märker man att de blir surare och surare och bara är avundsjuka på en. Vill klanka ner på en i smyg och vill bara tillslut att man ska må piss. Ni fattar inte hur sårad man blir, jag har alltid tänkt att alla är underbara och snälla innerst inne, bara att vi alla är olika. Men fan va jag har fel. Hur kan ens kompisar bli så? Jag förstår inte, har jag bara otur eller är det såhär? Jag har lätt att få kompisar,men ibland för lätt och jag är så pass social, och jag tänker inte när jag pratar osv, allt händer så snabbt sen är jag bästa kompis med någon. Men jag måste lära mig att alla inte vill ens bästa, fyfan för sånna människor, jag hatar de så himla mycket!

Seriöst jag ska bara bli kompisar med ärliga människor, hellre hur jävla mobbad som helst än den populäraste personen, för vafan tjänar man på det? Jag är hellre med människor som är ärliga än människor som gör saker bakom ens rygg. Den vill bara försämra ditt liv i smyg, och samtidigt låtsas att man är bästa vänner.  Jag har alltid,alltid tagit mina kompisar i första hand och det kommer jag fortsätta göra tills jag dör. För jag vet hur jobbigt det är att bli sviken. Jag vill alltid tro det bästa om folk, att alla kan bli kompisar, alla är snälla.. jaja, även om han gjorde det så är han snäll innerst inne blabla. Jag ska alltid inte bry mig, alltid tycka synd om den andra personen.. Jag vill aldrig inse att det finns en sanning, alla vill inte att ens medmänniskor ska må bra och vara lyckliga. Det är så jävla hemskt att jag bara gråter, tänk om hurni. Vad får det er att må bättre för att ni fått er bästavän att må dåligt, just det - ingenting! Ge de istället så mycket kärlek ni bara kan, då mår ni själva så mycket bättre.