BFF♥

hehe okej:)

Joda jag mår bra:)

Alice, om jag minns oss? Hur ska man kunna glömma en så lång vänskap? Alla minnen vi har tillsammans går inte att beskriva med 1000 ord. Vi har gått igenom så mycket och just nu, som jag sagt till dig tidigare, känns det som att jag är på helt fel plats vi helt fel tillfälle. Trivs som fan här och allt men det går inte en dag utan att jag tänker på dig. På höstlovet vill jag verkligen träffa dig och prata, men grejen är att man vet inte riktigt var man ska börja, så otroligt jobbigt att inte veta vad man ska säga till en av det personerna som betytt och betyder mest för en. Helt sjukt att man ska behöva känna så överhuvudtaget. Vi borde inte sagt allt som vi gjorde till varandra, och vi borde inte låtit det gå så långt och speciellt inte när man ska flytta 100 mil bort efter sommaren. Vad jag kände den dagen du åkte ifrån mig var till en början inget som jag trodde skulle sluta på detta visset. Det var inte förrän senare när jag väll fattade hur du kände som allt kom. Tårarna, obehaget i hela kroppen men framförallt hur jag inte kunde prata med dig. Den dagen var en av dem värsta i hela mitt liv för jag var så himla osäker på mig själv och visste inte vad jag skulle göra, så sårbar jag var, helt sjukt. Men nu när vi är där vi är och gjort vad vi gjort är det lätt att ångra sig men det går inte att spola tillbaka tiden även om man önskar att man kunde det. När jagsåg bilderna och läste det du skrivit, blir jag helt tårögd. När jag ser bilden på dig, dricker varm choklad eller känner för att kolla på skräckfilm är det dig jag först tänker på. Saknaden till dig nu är obeskrivlig, du är den vännen jag har haft längst som verkligen betyder. Nej, usch nu se jag inte skärmen längre. Men du ska veta att i mina ögon är du en person jag beundrar och visar respekt till men framför allt älskar högt, med hela mitt hjärta. Av Victoria Håkansson 6/10 2009